Det finns något när man blir stor
När jag var liten ville jag bli tunnelbaneförare, några år senare ville jag bli tolk mest för att min mamma tyckte att det var en bra idé. Sen när jag var nära studenten var jag hundra på att bli hotelldirektör UTOMLANDS, mest för att jag ville bort bort bort. Där emellan fanns det några vintrar som jag tänkte bli skidlärare i alperna. Men sen blev det inget av allt så jag började plugga det bredaste programmet, samhällsvetarprogrammet. Bajs. Vad blir man nu då. Hanna i min korridor, är 30 år har pluggat klart lärarprogrammet, men jobbar på SJ. För att hon tycker att det är kul, och hon är helt fantastisk. Tar hela livet så som det kommer, för det löser sig ändå, Alltid. Tänk om jag också kunde vara lite så, jag är ju inte ens 20 och har panik varannan minut över framtiden.
en sak vet jag i alla fall, när jag blir stor ska jag bli lycklig, eller vara lika lycklig som jag är nu. Det är kanske det jag är så rädd för.
Kommentarer
Trackback
