Det finns en gata där alla kan ibland.


Jag lyssnar på Håkan Hellström.

Det har jag gjort sedan jag var 10 år.

I min värld finns det inget bättre.



åh jag ramlade omkull och tog mig upp...

Igår lyckades jag med mycket
  1. Ha sönder min kamera ännu mer
  2. Tappabort min plånbok
  3. Gå gråtandes genom Uppsalas gator i regnet.
  4. Låta mig charmas av skånska

...och sen ramla jag omkull igen.

Så nu är jag en student utan nationsleg i Uppsala.

(Man kan absolut inte klaga på att det inte händer något i alla fall).


/Grön

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0