Det finns en gata där alla kan ibland.
Jag lyssnar på Håkan Hellström.
Det har jag gjort sedan jag var 10 år.
I min värld finns det inget bättre.
åh jag ramlade omkull och tog mig upp...
Igår lyckades jag med mycket
- Ha sönder min kamera ännu mer
- Tappabort min plånbok
- Gå gråtandes genom Uppsalas gator i regnet.
- Låta mig charmas av skånska
...och sen ramla jag omkull igen.
Så nu är jag en student utan nationsleg i Uppsala.
(Man kan absolut inte klaga på att det inte händer något i alla fall).
/Grön
Kommentarer
Trackback